Jag följer en blogg som heter "från livet via hjärtat mot hjärnan och så ut ... liksom" 

Micke Gunnarsson heter mannen som skriver på denna blogg och är en VÄLDIGT klok man med helt underbart tänk !!

Härom dagen hade han skrivit denna lilla saga.. Läs och begrunda ;)


Hej jag heter Milla och är typ 12 år.

Sitter här vid köksbordet hemma en vanlig kväll och kliar mig åter i huvudet kring kvällens läxa i matte, typ primtal och ett provet i Historia om något krig…igen. Ser hur pappa slabbar med dagens middagsdisk och nynnar på någon gammal pinsam låt han säkert lyssnade på när han var lika gammal som jag.

Förresten måste berätta en grej om min pappa…

Min pappa sa…att när han var lika gammal som jag så stog han på ICA och grät för han villa ha en skiva , typ en stor svart rund grej, med gruppen KiZZ av sin farmor. Han hade bara hört en låt på skivan och ville nu kunna höra alla. Skivan kostade typ 40 spänn. Men om inte farmor köpte den till honom skulle han få svårt att höra de andra låtarna på skivan, typ 11 stycken. För det var ingen av hans polare som hade den. Skivan var visst grymt ovanlig och svår att få tag på. #strange

Min pappa sa…att han typ fick vänta till klockan 6 på kvällarna innan TV:n funkade. Den var liksom tom innan klockan 6. Eller inte helt tom, det var en klocka istället…knasigt..men låter ändå coolt på något sätt. Miljöknasigt dock att behöva ha tv:n på för att se klockan. När den sedan startade fanns det bara två kanaler att välja på. #FATTA!!!

Min pappa sa…att om man skulle prata med någon i telefon var man tvungen att vara på en särskild plats för telefonen satt fast i väggen i en sladd. Inte utav säkerhet så att ingen snodde den utan mer för att den skulle funka över huvud taget. Så det var skitviktigt att man hade koll på grejer…om man handlade på ICA så var man tvungen att verkligen ha gjort en lista, man kunde liksom inte ringa hem till mamma och kolla en extra gång. Man kunde inte heller typ ringa från stan hur som helst om man ville bli hämtad eller så…låter #apsvårt.

Min pappa sa..att man typ bara hade en tidning med nyheter och typ ett tvprogram att titta på för att få reda på vad som hände i världen och i sverige.Dessa nyheter fick man reda på dagen efter det hade hänt…fatta vänta!  Jo man snackade med polarna på jobbet med, men sedan var det liksom inte mycket mer. Så ville pappa veta något om andra länder eller se bilder eller så, kunde han knappt det. Kanske därför vi aldrig reste när ja var liten, han kanske inte hittade dit eller visste att det fanns #LoL.
Han försökte berätta att just kartor fanns bara i böcker och i plast klot…jag fattade inte riktigt..de hade i alla fall inte google maps #pappavarliteefter

Min pappa sa…att just bilder och foton fanns bara i papper och man kunde liksom inte skicka de vidare till polare och så. Och att bilderna skulle föst skickas iväg i flera veckor för att man skulle se hur de blev…hahah…hur sjukt knasigt som helst,

Min pappa sa… att skolan var jätteviktig för det var där man lärde sig för framtiden. Om man inte kom ihåg det som sas så var det svårt att liksom ta reda på det sen. Information som Årtal, åar, länder, flaggor, namn, djur, allt och åter allt fanns nästan bara i skolan och i böcker och så självklart biblioteket vi besökte ibland. Men där fick man bara låna typ 5 böcker åt gången så de inte tog slut, och det räckte för det var aptungt att bära alla kan man ju tänka.…att internet och det digitala inte fanns alls när han var liten….och han vet inte vad han tycker om det idag heller.

Min pappa sa

Stackars pappa tänker jag (hur uppdaterade han sin ststus).

Och så sitter jag här vid köks bordet och kliar mig i huvudet igen. Och så ställer jag mig frågan:
Om skillnaden är så grymt grymt stor mellan mig och min pappa när vi var typ lika gamla, hur svårt jag har att fatta det han har gått igenom som barn och hur svårt det verkar vara för honom att förstå att allt det han inte hade har jag i mobilen här bredvid mig hela tiden, alltid och helt oändligt. All musik, alla åar, alla flaggor , alla bilder och så…hur ska då dessa kunna hjälpa mig framåt i mitt liv på bästa sätt så att när jag blir lika gammal som pappa , kunna berätta för mina barn om allt jag inte hade men som dom har.

Så här sitter jag med mina läxor och prov och plötsligt förstår jag även fröken bättre och även mig själv bättre varför jag ibland inte fattar vuxenvärldens snack, skolan och hur tråkigt och meningslöst jag ibland tycker hela den grejen är.

Kram

Milla (genom Micke)