Har just sett filmen Ökenblomman, Desert Flower, filmatiseringen av Warie Diries bok Ökenblomman.

Waris Dirie föddes i den somaliska öknen 1965. Hennes familj var nomader och hon fick arbeta hårt redan vid sex års ålder. Hon kunde varken läsa eller skriva och var däremot skicklig på att leta efter vatten och ta hand om djuren.

Hennes mamma födde tolv barn varav sex överlevde. Waris beskriver kärleken till sina syskon och naturen. Hon beskriver även sin mamma kärleksfull. Vid 5 års ålder är det dock samma mamma som håller henne medan en annan kvinna skär av hennes könsdelar med ett rakblad.

Såret syddes sedan ihop, en öppning med samma diameter som en tändstickas lämnades kvar för urin och mensblod, och hon lämnades i en egen hydda i öknen för att återhämta sig. Trots en infektion under läkningen överlevde hon, till skillnad från en av sina systrar och två kusiner, som dog av ingreppet. Waris utsattes för den värsta formen av könsstympning, infibulation, som förekommer i Somalia, Sudan, Mali och södra Egypten.

Vid ca 13 års ålder flydde den unga Waris från sin familj efter att ha upptäckt att hon skulle bli bortgift till en 60 årig gubbe. Hon flydde mitt i natten, sprang, liftade och kom slutligen till Mogadishu, Somalias huvudstad där hennes släktingar bodde. Hon bodde hos dem tills hon övertalade sina farbröder att ta med henne till London. Utan bagage och med endast de kläderna hon hade på sig reste hon dit. I London, hos sin farbrors familj var hon deras hushållerska. Hon bodde hos dem ända fram tills de bestämde sig för at återvända till Somalia. Mot deras vilja stannade hon kvar och flyttade in hos en vän på YMCA och började jobba på McDonalds och hon började även studera.

Hon blev upptäckt av en fotograf och blev kontaktad av denna för fotografering. Hon började därefter att jobba som fotomodell. Under sin tid i Storbrittanien tog hon även det stora steget att göra en operation som "öppnade" hennes underliv. Hon beskriver att det var en oerhörd lycka att kunna kissa smärtfritt och snabbt efter detta.

Under en lång tid teg hon om att hon var könsstympad. I mitten av 1990-talet när den kvinnlig repportern Laura Ziv från Claire Magasin ville intervjua henne bestämde hon sig för att berätta om vad hon hade utsatts för. Artikeln Laura skrev väckte stor upmärksamhet och efter ett tag kontaktade FN Waris Dirie och erbjöd henne att bli good-will-ambassadör mot könsstympning. Som good-will-amabassadör har Waris fått ett enormt stöd och gensvar. Hon har dock också fått kritik från somalier som tycker att hon förråder sin egen kultur. I Somalia liksom i andra afrikanska länder könsstympas flickor fortfarande även om många opponerar sig sedvänjan. FN beräknar att omkring 130 miljoner kvinnor är stympade och att ca två miljoner stympas varje år med knivar, rakblad, glasskärvor och vassa stenar.

Waris Dirie är rasande över att hon könsstympades. "En blomma i öknen" är dock inte ett bittert utfall mot den somaliska kulturen. Hon skildrar sin barndom med kärlek, närheten till syskonen, mopdern, naturen, djuren och de stilla kvällarna vid lägerelden. Hon anklagar inte sina föräldrar som hon betraktar som offer för en tusenårig kulturell sedvänja. För dem var det självklart att sina flickor skulle omskäras eftersom de kvinnor de någonsin träffat var omskurna och det är omskärelse som ger kvinnor status. En icke omskuren kvinna anses vara smutsig, översexuell och svår att kontrollera och en sådan kvinna är omöjlig att gifta bort. Därför fogar sig kvinnorna att aktivt hjälpa till att föra vidare seden. Eftersom kön och sexualitet är tabubelagda ämnen talar ingen med flickorna om vad stympning innebär, varken före eller efter ingreppet. Detta beskriver Waris är en del av hennes trauma.

Waris Dirie angriper den patriarkala kultur som betraktar kvinnor som ägodelar som man kontrollerar och byter bort mot kameller när det är dags för giftermål. Okunniga män vill stympa kvinnors sexualitet för att förvissa sig om deras lojalitet konstaterar hon. Ännu en cementerade faktor är att många tror att Koranen förespråkar omskärelse, vilket är helt fel. Bland annat detta försöker Waris Dirie att upplysa de afrikaner hon möter.


Det som påverkade mig mest var allting hon berättade om infibulation (stympningen), den värsta form av kvinnlig omskärelse som finns. Jag har vetat hur vidrigt det är, men att få veta alla detaljer kring hur den går till och hur det är att leva med det var fasansfullt.
Hur kan det fortfarande i vår tid existera något så hårresande? Det och att kvinnor stenas till döds för att de blivit våldtagna är det mest upprörande och svårförståeliga jag vet. Människor gör detta mot andra människor. Mot sina barn. Finns inga ord...