"Himlen är oskyldigt blå" är baserad på verkliga händelser kring den så kallade Sandhamnsligan som på sjuttiotalet tillverkade och sålde narkotika. Men filmens huvudperson är den unge Martin (Bill Skarsgård) som bor med sin alkoholiserade pappa (Björn Kjellman) och kuvade mamma (Amanda Ooms). För att slippa misären i hemmet nappar han på en kompis erbjudande att följa med ut till Sandhamn en sommar. Här träffar han kärleken i Jenny (Josefin Ljungman), men blir också inblandad i restaurangägaren Göstas (Peter Dalle) skumma affärer.

Ok, det måste nämnas; filmens nakna introscen glömmer man inte i första taget. Bill Skarsgård går i pappas fotspår och visar snoppen på storduk. Stellans kan man för övrigt se i "Breaking the Waves" för den som är intresserad. Jag kan dock lugna er, eller kanske göra vissa besvikna, med att den extrema närbilden är fejk. Men erkänn att ni nu blev väldigt nyfikna på filmen.

Det här är en berättelse som berör med sin söta kärlekshistoria och de motstridiga känslor som Martin känner inför Gösta, en slags blandning av vänskap, tvivel och hopp om att han är den som kan rädda Martin från den trista vardagen. Man kan riktigt känna hans desperation så fort han är hemma med sina föräldrar. Små detaljer höjer filmens kvalitet ytterligare; blickar och hur Martin luktar på sin sovande pappas andedräkt för att avgöra hur illa ställt det är. Icke att förglömma är Göstas sanslösa och rätt roliga repliker som "Nackdelen med att vara kriminell är att man drar till sig andra kriminella".

SE DEN !!!