I Dödergök möter jag Maria Allende som är journalist men som just nu går hemma med sin tvååriga dotter. Att vara hemma med barnet är inte ett frivilligt val, utan något som Maria gör eftersom hon inte får några uppdrag längre - och bara det är en historia för sig. När Maria och hennes man Tobias hittar ett hus som de faktiskt har råd att köpa slår de till direkt, men frågan är om de hade velat köpa huset om de hade haft vetskap om vad som utspelat sig där. Maria kan inte låta bli att gräva i historien och när hon börjar se sanningen kring vad som hänt hamnar hon - återigen - i en sits där hon tvingas fatta obekväma beslut.

Parallellt med Marias grävande kring husets historia, får man följa åklagare Madeleine Edwards. På sitt bord får hon ett märkligt fall, där utredningen måste klarlägga om det handlar om ett självmord eller ett mord.

Båda dessa fall handlar om brott och straff - men det är inte så simpelt som det låter. Hur ska man kunna vara säker på att det verkligen har begåtts ett brott som någon ska straffas för? Hur ska man göra, då det finns människor som anser att någon som uppenbarligen har begått brott inte alls ska behöva få något straff? Lite kringelkrokigt låter det här, men det som verkligen är glasklart genom hela boken är att ingenting är så glasklart som man kan tro...

Det här är andra delen av Katarina Wennstams trioligi om mäns våld mot kvinnor...
Har nu börjat läsa den sista delen och hoppas och tror att den är lika bra som denna och Smuts som du kan läsa om här



Boken får 4¤¤¤¤ av 5